....till mitt andra hem. Vadå, skog, tänker ni? Ja, precis. I min skog tillbringar jag många timmar, det har jag berättat förut. Det finns något helande i skogen, ja inte bara i skogen utan även på vår gård. Det finns ett lugn som inte går att beskriva, bara goda energier. När jag kommer hem från jobbet och kliver ur bilen rinner all stress och oro av mig. Det känns som jag går på semester varje dag! Vilken lyx!



På min morgonpromenad brukar jag även få sällskap av vår ena katt, Missan. Jag tror att hon lider av personlighetsklyvning mellan hund och katt.



Här brukar jag stanna och ställa mig (gärna barfota) stadigt på hela fötterna, blicka upp mot himlen och sträcka armarna upp mot skyn och andas med HELA lungorna. Ni vet, när man är stressad andas man bara med överdelen av lungorna = inte bra! Hela jag blir jordad och jag känner hur jag båda tar och ger energi till jorden. Iblanda rinner tårarna av glädje och ibland av sorg men det spelar ingen roll vilket, känslorna måste få komma ut! Flummigt tycker en del. Ja, kanske, men det funkar för mig och det är huvudsaken.  



Efter en stund kommer man fram till en bedårande liten glänta, en sån där som bara finns i filmer (och ute hos mig...). Antagligen har det legat ett hus här en gång i tiden, för det växer blommor som inte hör hemma i den vilda floran. Det syns inte så bra på bilden, men det blommar hela sommaren: prästkragar, lupiner, liljor, vallmo, hundkex, m.m.



Tänk att klöverblommor är så vackra i sin enkelhet.



Det blev visste ett feelgood inlägg idag men jag tror på samklang mellan kropp och själ. I morgon blir det ett mer materialistiskt inlägg.



Ha det bäst. Namaste, Carina!